Ikväll har jag faktiskt nästan kännt mig som en familjemedlem i min värdfamilj :)
Att så lite kan ge mig så mycket glädje och känna mig så mycket bättre!!
Efter LCC mötet pratade jag lite med familjen och kröp sedan ner i mitt rum och kände mig lite ensam...
sen kom min söta sjuåriga tjej ner och joinade mig framför datan, det tyckte jag var väldigt mysigt :) hon fick se lite bilder jag tagit i USA, sen frågade hon om jag ville kolla på film med familjen och självklart ville jag det.
Vi kollade på "dolphin tale" en väldigt fin film, min värdmamma och jag kunde inte hålla tårarna borta, haha! skönt att ha någon att gråta med, jag brukar alltid tycka de är så pinsamt att sitta och gråta själv så jag brukar alltid kämpa för att inte visa de...
Jag kände mig också väldigt bekväm i middagssituationen ikväll, vi skrattade och hade jättetrevligt, jag försöker lära dom att uttala ett svenskt A, men det är verkligen inte lätt, fast det gör egentligen inget för det är underhållande.
Mamman fyller år i mars och önskar sig av barnen att de ska kunna räkna till tio på svenska, så hårdträning börjar imorn.
En annan sak som gjorde mig väldigt glad var att Lillan satt i mitt knä under hela filmen, hon frågade sådär gulligt snällt om hon fick sitta i mitt knä, så kanske finns det hopp? kanske är hon bara lite blyg? jag är ju trots allt en främling som klampar in i huset och helt plötsligt ska ta hand om henne...
Nu ska jag sova, Godnatt Seattle, godmorgon Sverige
men du h ar ju bra hand om barn. vem va den som astrid accepterade i kalmar?
SvaraRaderaAnna!!!
kommer nog inte ta 2 månader som för den förra au pairen.
bra jobbat
åh tack, det va snällt sagt virre.a! pussa lilla Astan från sin favorit faster :)
Radera