En känslomässig bergochdalbana

Jag ska vara ärlig och säga att det är riktigt skönt att helgen är slut och därmed måndag!
Denna helgen har varit jobbig, mycket känslor!
Jag trodde inte man kunde gråta så mycket och samtidigt vara glad.
Alla som känner mig vet att jag är en känslomänniska som visar när jag är glad, ledsen, arg eller besviken. Jag kan vara världens gladaste människa och helt plötsligt bli världens argaste..

Det här med att åka till USA ett år är faktiskt inte bara ballt, coolt, häftigt och spännande. Det är även nervöst, skrämmande, förväntasfullt och modigt.
Jag har alltid vetat att jag vill till USA och beslutet att ansöka som Aupair har aldrig varit några tveksamheter. Men det är (för mig i alla fall) väldigt stort att åka till andra sidan Atlanten, utan mamma och pappa!
Min familj är de personer som betyder allra mest i mitt liv, jag älskar dom och dom är bäst!
Men de är även dom som får ta mest skit, de som får stå ut när jag klagar.
Att tänka på att jag inte kommer träffa dom varje dag, inte kunna ringa och fråga vad de blir för mat, inte kunna ringa så fort saker och ting inte går som jag vill, inte få ens kläder tvättade, strykta och inlagda i garderoben, inte få pengar eller annat om jag behöver, att veta att jag inte har folk i min omgivning som ställer upp till 100% för mig, det är läskigt.
Detta låter som jag är världens mest bortskämda unge, men de skulle jag aldrig hålla med om att jag är.. för det är jag inte, vet att nästa alla föräldrar värderar sina barn på silverfat och det tycker jag faktiskt är rätt. Det är ju ändå deras val att man finns och därför får de ta ansvar för oss (mamma, jag vet vad du tycker om denna åsikt :), men de är så jag tycker iaf..)
Jag är 20 år och jag vet att det verkligen är på tiden att jag klipper navelsträngen och lämnar boet, lämnar trygga Kalmar, trygga flickrummet på Lindsdalsvägen 215. Jag vet att jag gör helt rätt, jag vet att jag utmanar mig själv och jag vet att jag älskar det! Utmaningar, rädsla är nog några av mina favorit känslor, självklart är glädje också en favoritkänsla, men de sägs sig ju själv.
Jag blir glad när jag tänker på hur mycket jag kommer få uppleva och hur mycket jag kommer utvecklas, det är så himla coolt och modigt av mig
Och efter helgen känns de som sista steget är taget, nu är jag verkligen redo och jag vill åka nu!!

Bjuder på fem fina bilder, på fem fina människor 

Mamma <3

Pappa <3

Adam <3

Johan <3

Victor <3

  

varför aupair?

Jag tänkte berätta varför jag vill bli aupair..
Jag bor på en hästgård i en förort till Kalmar som heter Lindsdal, på denna hästgård har jag haft två fina hästar och tävlat i hästhoppning upp till och med 1.30, har tävlat individuellt och i lag upp till div 1.
Jag hade tur och fick två super bra ämnen så det har gått väldigt bra för mig inom sporten och hela min familj har varit inblandade och hjälp, stöttat och ställt upp i alla lägen vilket också är en orska till varför jag kommit så långt!
I mars 2011 började tankarna på att jag kanske ville sälja hästarna, antingen köpa två nya unga hästar och satsa, eller sälja en häst och flytta till en annan stad och stalla upp hästen och kanske jobba med hästar, eller åka till sälen och säsongsjobba, eller aupair i Usa, som ni hör var valet inte helt enkelt.

I juli bestämde jag mig för att lägg ut hästarna på annons och försöka sälja båda två, det var väldigt blandade känslor när telefonen satte igång och människor från hela Sverige ringde...
Hästarna blev sålda och hamnade hos två jättebra människor och det kändes helt rätt!
Jag hade då bestämt mig för att åka till Sälen och jobba över en vinter och sedan framåt sommaren/hösten åka till Usa..
Men planerna blev inte som planerat och jag bestämde mig då för att åka till Usa tidigare, ett informationsmöte och intervju var jag på i slutet av september och så var resan mot Usa igång, känns overkligt att det faktiskt bara är 3 veckor kvar tills jag sitter på flygplatsen i Göteborg!

Just nu är det väldigt blandade känslor, vissa dagar är faktiskt väldigt jobbiga och jag drabbas av någon form av seperationsångerst, men de flesta dagarna är såklart väldigt inspirerande och förväntningsfulla.
Många drömmer och pratar om att åka iväg på olika saker men kommer inte till skott, jag känner mig modig som faktiskt kommit så långt att jag lämnar landet helt själv från att bott hemma hela mitt liv, träffat mina föräldrar varje dag, fått maten serverad och levt ett ganska slapp liv. Nu börjar äventyret, nu ska jag lära mig stå på egna ben!

en bild på mig och min favorithäst Corazon

SEATTLE

När jag fick min matchingen och såg att familjen bodde i Seattle sa de mig inte så mycket, jag hade hört talas om staden men inte så mycket mer.. Jag har förstått att jag inte är ensam. Så tänkte berätta lite om vad jag vet om staden efter att ha googlat en del och frågat familjen.

Seattle är den största staden i delstaten Washington och ligger på västkusten, staden är väldigt levande och ett stort plus för den otroliga naturen.

I själva staden bor ca. 500.000 invånare, men om man räknar med förorter osv. så går befolkningen uppemot 3.000.000

Staden är känd som den "regniga staden", vilket tyvärr kan skrämma iväg turister, för det regnar egentligen inte mer än andra städer på västkusten. De jag pratat med säger att om man är van vid Sveriges klimat är detta inget att oroa sig för.



Seattles centrum är fullt av aktiviteter och här hittar man stadens mest imponerade byggnader och museum  såsom Experience Music Project, Seattle Art Museum och Olympic Scultpture Park, för att bara nämna några.

Seattles kändaste landmärke är Space needle, det är bygganden som jag har på bild här och den här byggnaden är Seattles vanligaste skyline.

Seattle är även känd för sitt höga förbruk av kaffe, världens första Starbucks öppnades här.

I staden finns även ett berömt zoo och ett stort akvarium som min familj är medlem i (man kan ju gissa vart jag och tjejerna kommer hänga) 

Dessutom är Seattle högkvarter för Amazon, Microsoft och Boeingfabriken-tre inte helt okända verksamheter.

Serien Grey's anatomy utspelas i Seattle och även filmen 10 osaker att hata dig.

Tre timmar från Seattle ligger Forks och det är ju där alla Twilight filmer spelas in.

Seattle har också en mångfald av kulturella aktiviteter. Bland utomhusaktiviteter finns allt ifrån spännande bergsklättring till vild skidåkning (jag måste ju komma till paradiset?!)

Jag tror jag kommer stormtrivas i denna staden! Alla bilder jag sett och det alla sagt om staden låter som att jag är gjord för den!

Staden är inte heller så konservativ som resten av USA. Det är okej att klä sig hur man vill och ha sina egna åsikter.

mental förberedelse

Japp som ni ser på bilden har jag hängt upp usa över sängen idag, allt för att bli påmind att de är nära nu, är så taggad!!!

AuPair, vad är det?

Jag tänkte berätta lite mer exakt vad det är jag ska göra i USA, hur det går till och så vidare..

I september bestämde jag mig för att åka till USA och arbeta som aupair, jag valde att ta hjälp av ett företag som heter Cultural Care (http://www.culturalcare.se/).
I slutet av september gick jag på ett informationsmöte där en tidigare aupair berättade om hans resa och vad han gjort. Efter det fick man ha en lite intervju, både på svenska och engelska.
När man gjort allt det och blivit godkänd för alla krav det är, fick man börja med en ansökan.
Denna ansökan kan varit bland de jobbigaste jag gjort, allt stod på engelska och allt skulle skrivas på engelska. Det var hur många frågor som helst och svaren skulle vara utförliga. Flera gånger trodde jag "Yes, nu är jag klar" och skickade in den, men det räckte inte, de va småsaker som skulle ändras hela tiden och jag var nära på att ge upp flera gånger.
Men tillslut var den klar, hallelujah, lycka!
Nästa steg var att man skulle göra en film, en lite videosnutt på sig själv där man pratar och berättar om sig själv. Denna film är till för familjerna i USA, så det gäller att ge ett första bra intryck. Min film började med att jag presenterade mig och sedan gjorde ett bildspel om min familj och "happy times" i detta bildspel hade jag även musik. Sedan fortsatte filmen med att jag berättade vad jag tycker om med barn och varför det ska välja just mig, sen kom ett filmklipp från när jag var med en två årig kille på Leos lekland, där de kunde se hur jag leker med barn osv.

När filmen var klar var det äntligen dags att komma ut i systemet där familjerna kunde se alla aupairer, minns hur glad man blev när man såg sig själv på den amerikanska internetsidan bland alla andra aupairer.
För mig gick det väldigt väldigt fort, jag blev matchad med en familj redan efter en halv dag, och det var då jag verkligen kände att "nu är det på riktigt"
Denna familjen verkade toppenbra, så mamman och pappan i familjen bestämde att vi kunde ha en skypeträff redan dagen efter!

Så vid klockan 14:00 ringde samtalet från USA och jag var så sjukt nervös, men det gick såååå bra! Vi bestämde en ny skypeträff och denna gången skulle jag få träffa barnen! Allt kändes toppen så vi bestämde oss för varandra. Så en vecka tog det för mig att hitta en familj, nu var datumet 14 november så ni förstår ju hur lång tid ansökan tog :P

Tiden efter vi bestämt oss för varandra har vi haft mejlkontakt och några skypesamtal då och då, det har även en AuPair där nu som jag har kontakt med vilket är jättebra!!
När man tackat ja till en värdfamilj är det en hel del pappersarbete som skall läsas, skiva under och skickas iväg. Man ska även på en hälsokontroll och besöka amerikanska ambassaden i Stockholm.
Hälsokontrollen var jag på den 1 december så den kunde jag pricka av från "att göra listan" ganska fort.

I måndags (den 3 januari) var jag på amerikanska ambassaden, det var ett kapitel för sig, haha!
Jag hade fått en tid kl 8:00 på morgonen, så kom dit ungefär tjugo i eftersom jag hört att de brukar vara så lång kö... men kön va inte så jättelång när jag kom, så kom in i säkerhetskontrollen efter en halvtimme. Där fick man lägga ifrån sig mobil och andra saker. Efter de fick man gå in i en väntsal där man började med att lämna in alla papper man skulle ha. Och självklart, jag säger SJÄLVKLART hade jag fel kuvert, suck... man skulle ha ett rekommenderat kuvert som sedans sitt pass kommer skickas hem i. Så eftersom jag hade fel, fick jag gå ut igen leta upp en post och köpa ett nytt kuvert, arg tjej!
efter jag hittat de gick jag tillbaka satte mig i väntrummet och fick sitta där i tre timmar för att sedan få tre frågor och sen klart... så vid halv tolv var jag klar, hahah! såå onödigt besök och så skönt att de är klart...

Nu är det bara att vänta på flygbiljetterna som kommer ca 2 veckor innan avresa, idag är det 26 dagar kvar, spännande, skrämmande och extremt pirrigt!!!!!!