Adam bloggar

En vecka i USA

Har fått den stora äran av min syster att agera gästskribent här på bloggen då min syster har mycket som händer därborta just nu. Min tanke är inte att skriva någon lång novell utan snarare mer berätta lite om mitt besök i USA under förra veckan, vad vi gjorde och hur vi hade det. 

Resan började faktiskt i Tingsryd av alla ställen, vi spelade premiär i min fotbollsserie där förra lördagen. Noterbart av detta är att resan inleddes med en 4-0 förlust i matchen och när jag senare skiljs åt från mitt lag för att själv ta en buss mot tågstationen i Växjö hittar jag en sylta i Tingsryd för att dinera lite. När jag beställer in resans första öl får jag uppvisa legitimation med följden av kommentaren " Oj, är du så gammal. Du ser väldigt mycket yngre ut!". Med detta i åtanken har jag nu under de senaste två veckorna låtit mitt skägg frodas för att uppnå en lite äldre approach.. 

Nåja, lite obetydlig kuriosa, till själva resan då. 

Regniga Seattle som alla talar om välkomnade mig med sommarvärme, ett fantastiskt klimat och efter att tidigare i mitt liv varit i LA, San Diego, Vegas och upplevt samma värme där så frågade jag mig om det endast var en fördom med Seattles tvivelaktiga väder?

Anna mötte upp mig på flygplatsen och det var först när jag såg henne som jag insåg hur mycket jag har saknat henne. Tre månader är inte någon jättelång tid men det kändes som vi plockade upp allting direkt. Våra konstiga skämt, märkliga samtalsämnen, mystiska paralleller osv..

Jag träffade samma kväll värdfamiljen Anna bor hos. Brian. Annas värdpappa visade upp ett brett register i köket då han tillagat en superb måltid som smakade utmärkt efter ett dygn av idel flygplansmat. 

Jag ska inte sticka under stolen med att jag var nervös inför mitt första möte med allihopa, men det kändes som vi förstod varandra direkt och hade sedan en jättetrevlig kväll, med mycket skratt och roliga historier om livet i Seattle.  Jag fick känslan av att Anna utan tvekan har kommit till en go och härlig familj som på många sätt liknar den hon lämnade hemma i Kalmar. 

På måndagen ville jag spendera så mycket tid jag kunde med Anna vilket innebar att jag fick vara med henne på jobbet och passa den yngsta dottern. Ni som känner mig vet att jag inte direkt har samma känsla med barn som min syster, men dagen artade sig som så att jag lekte med Barbies, Rosa enhörningar, läste sagor och fick bygga en egen "Beebug" som dottern bestämde var förälskad i henne. En lite annorlunda dag som minst sagt var intressant. Dessutom förbjöd hon Anna och mig åtskilliga gånger att tala svenska med varandra då hon prompt var tvungen att veta vad vi sa! 

På kvällen var det dags att se Seattle. Vi hade bokat bord på en restaurang som heter Cheesecake Factory där vi skulle möta upp tre av Annas vänner - Amanda, Sandra och Elin. 

Det var även detta en mycket trevlig middag, även om jag själv kände att jag gav intrycket att vara socialt handikappad då jag inte direkt sprudlade av inlägg i diskussionerna. Förklaringen till detta är att jag aldrig någonsin varit så trött i hela mitt liv. Jag hörde av någon att jetlaggen verkligen slår till dag två då man inte längre går på energin från första dagen och det var väl lite  av detta jag upplevde..

Resten av vistelsen i Seattle tillbringades i staden, jag observerade tidigt att gatorna var väldigt rena och fina. En förklaring till detta kan givetvis vara att det regnar och spolar bort så mycket smuts, för ja regnet hann tillslut ikapp mig och jag fick även uppleva den sidan av staden. Men en annan teori till att det är rent på gatorna är att Seattles största turistattraktion är aningen speciell. Ni vet hur det ligger extremt mycket tuggummi i städer som folk spottar ut vartän de står. I Seattle finns det en vägg som liksom suger upp allt sånt. Det är en vägg som är dekorerad med tuggummin och tillika Seattles största turistattraktion - världens största tuggummi vägg! När man kom ned i gränden där väggen står möttes man av en frän odör av Xylitol och mint som tom jag, som är något beroende av tuggummi och dess smak, fick en illamående känsla av. 

Det blev tillslut Torsdag och det var tid att lämna regniga Seattle för metropolen San Francisco. 

Vi möttes av strålande sol och skönt varma brisar. Och självklart kändes det suveränt att få lite sommar då vädret i Sverige inte har varit något att hurra för den senaste tiden. 

Vi spenderade i stort sätt hela eftermiddagen med att sitta på ett café på Union Square och sola. Vi avlutade dagen med ett nytt besök på Cheesecake Factory, det som är så speciellt med denna restaurangen skvallrar namnet lite om. Maten är medioker och ingenting att skryta om men deras cheescake är bortom denna värld, ett mästerverk utöver det vanliga och det känns som man smakar en liten bit av himmelen när man låter det smälta i munnen. Att beskriva smaken med ord är lite utav en skymf utan måste helt klart upplevas för att kunna förstå ( TIlläggas ska göras att jag är mindre besatt av cheesecake). 

I San Francisco gjorde vi alla tursitsaker som man gör när man besöker i stad givetvis. Det mest minnesvärda var när vi hyrde varsin cykel och cyklade över Golden Gate bron. En ganska jobbig, men rolig upplevelse och någonting jag starkt rekommenderar om ni åker till San Francisco. Man såg mycket av staden och man kunde även stanna upp, mitt på bron för att ta vackra bilder över Staden, Alcatraz och även vattnet. Det fina vädret höll i sig under hela vistelsen. 

Jag har väl egentligen aldrig varit någon fantast till att shoppa, men staden hade ett väldigt fint utbud av diverse klädesartiklar så jag inhandlade mig stora delar av en ny garderob vilket måste ses som positivt! 

Söndagen kom och det närmade sig hemresa. Som vanligt går tiden på tok för fort och framförallt de sista dagarna bara flög förbi. Ett lite konstlat och stelt adjö vid flygplatsen avslutade en helt fantastisk resa där den absoluta höjdpunkten var att få träffa Anna igen. Vi hade det så himla roligt och att jag inte kommer få träffa henne på nio månader känns jobbigt. jag lovade dock värdmamman att komma och hälsa på i vinter så Anna värdpappa ska ha någon att åka skidor med, hade inte varit helt fel det. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att familjen Anna bor med inte kunde varit bättre. Fina föräldrar och fina barn. Jag förstår verkligen att hon inte längtar hem då hennes tillvaro verkar vara mer eller mindre perfekt. Hon har även hittat vänner som passar henne bra och verkar ha lite samma skeva humor som hon själv. 

För Anna kommer den resterande tiden svischa förbi som ingenting, här hemma kommer det kännas som en evighet tills vi ses igen! 

Var galet roligt att få en inblick i ditt nya liv och jag hoppas som sagt att jag kommer tillbaka i vinter. 

PS.

"Every siren is a symphony and every tears a waterfall"

Jag har sett diverse artister, konserter, sportarrangemang som innefattat större publik. Ingenting går dock att jämföra med energin och trycket som var i Key Arena. Vi kollade ju även på Coldplay inför 15.000 galna, flippade amerikaner i en basketarena. DET var sjukt, det var mäktigt, det var WOW! =)

Mvh Adam