jaha, nu sitter jag här, helt ensam i hela huset, som jag längtat efter i flera veckor, fyra timmar sedan de åkte, men jag saknar den underbara känslan jag trodde jag skulle känna för jag längtar redan efter mina små guldlockar! (det är sant)
Tysnaden känns bara helt fel, inga skrikande röster, inga kittlande små händer, inga skratt, inga busig tjejer, bara jag och musiken från datan
Sen kan jag inte riktigt koppla av eftersom jag fått för mig att det sitter web-kameror i hela huset (säg att jag är tokig, jag ber!) och denna inbillningen har verkligen bosatt sig i min hjärna och det känns som jag går runt och snor mat varje gång jag ska äta eftersom det inte ser vad jag tar osv.. fast jag måste ju äta? HAHA!
Ska fördriva tiden med lite träning denna kväll tänkte jag, solen skiner :D
det bara 17 dagar kvar till en av de viktigaste människorna i mitt liv kommer hit och jag kan inte ens skriva hur mycket jag längtar, men det är mer en megasuperduper-mest-i-hela-världen-mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar